Tredje söndagen i advent
Dagens Bibeltexter: Jes 40:1-8; Gal 3:21-29; Luk 3:1-15; Ps 146: 3-9

Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt om syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas ut och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra? Han svarade: Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” (Luk 3:2b-14)

Efter en tid som präglats mycket av höga politikers fuskande med än det ena än det andra, som står i strid med svensk lagstiftning, tycks det i det närmaste ovanligt att ha respekt för rätt och fel och att leva efter de lagar och förordningar som finns i vårt samhälle. Johannes talar i texten om att bära god frukt. Så ger han några exempel på hur detta kan ske, då han talar om att visa generositet och omsorg genom att dela med sig, att vara hederlig och göra rätt för sig, att vara nöjd och inte bruka hot eller våld.

Tämligen självklart kan tyckas, men uppenbarligen behövde det sägas till Johannes samtida. Och lika väl behöver det sägas till oss och vår samtid. Johannes är fortfarande rösten som ropar i öknen. Hans förkunnelse ljuder i den öken som vår omoral, egoism och gudlöshet utgör.

Så låt oss lyssna till budskapet om vad det är som banar väg för Jesus, och som vi så glatt besjunger i våra kyrkor i adventstid: Bereden väg för Herran!

Ett omvänt liv är ett annorlunda liv, det är om detta Johannes talar. Att följa det som kan tyckas vara det självklara, att vara hjälpsam, ärlig och förnöjd, är kännetecknande för den som blivit frälst. Det är genom sådant som frälsningen kommer till synes.

Johannes kan tyckas oss som en underlig kuf, någon att dra lite på munnen åt. Det berättas om honom att han höll till i öknen, var klädd i kläder av kamelhår och åt gräshoppor och vildhonung (Mark 1:4, 6), men det är också lätt att se att han förkunnade ett på samma gång självklart som annorlunda budskap. Hans uppgift var att bana väg för Jesus. Det självklara, som måste tydiggöras även bland oss idag, är att det är skillnad på rätt och fel, skillnad mellan mitt och ditt.

Den som tar Jesus på allvar måste ta Johannes på allvar, för det är Johannes som så tydligt undervisar oss om hur det bereds väg för Jesus. Vägen för Jesus att göra entré på, leder in i varje enskild människas liv och därmed in i varje samhälle, och det finns inget annat sätt att bygga den vägen på, än det som Johannes förkunnar om: omvändelse, dop och rättfärdigt liv.

Jesus, ta emot mig till förvandling
och låt mitt liv bana väg för dig.
Amen.