Ljuset
En trasig reklamskylt vid en busshållplats öppnar ett fönster mot det utomvärldsliga. Istället för reklamskylt gapar ett vitt hål med starka lysrör på vardera sidan. På den vita bakgrunden har någon skrivit: Jag ser ljuset Jonatan.

För den som kan sin Astrid Lindgren är det en talande fras. Det är slutorden i boken om Bröderna Lejonhjärta. Efter det att först Jonatan och sedan lillebror Skorpan dött och kommit till Nangijala och där besegrat den onde Tengil och befriat folket i Törnrosdalen, dör de en gång till och ser då ljuset från landet som väntar på dem, Nangilima.

Tycka vad man vill om själva intrigen i Lindgrens bok, men hoppet om något bättre ”på andra sidan” förmedlar den i alla fall. Min bön och längtan, där vid den trasiga reklamskylten, blir att det mitt bland alla reklambudskap, all kommunikation som för människorna än hit än dit, mitt i alla val och pålagda måsten, ska kunna lysa igenom ett hopp om något bättre.

Ty det finns ett liv bortom reklamskyltens konstgjorda ljus, ett liv på andra sidan, med en försmak redan nu. Ett liv där Gud, som själv är ljuset, lyser upp, inte bara en kommande framtid, utan ett pågående nu. Min bön och längtan innefattar också kyrkan, att denna måtte göra mindre reklam för sig själv och mera förmedla av det som finns bakom reklamen – ljuset från en annan värld.