Om ett nu
Gör en resa i tiden genom några årgångar gamla kvitton. De är från ett par år i mitten på 1990-talet. Då när Swedbank ännu hette Sparbanken och en liter bensin kostade mellan sju och åtta kronor. Då var mina sammanlagda telefonräkningar – utan hänsyn till index – betydligt högre än vad de är nu, men å andra sidan hade jag en hyra som utgjorde blott fyrtio procent av min nuvarande. Detta var åren då jag gick knyppelkurs och sedan den tiden ligger ännu något oavslutat i gömmorna. Reseersättningen, för resa med egen bil i tjänsten, var tretton kronor milen och den extremt låga månadsinkomst jag då hade, är trots allt högre än den jag har nu.

Så läser jag ett nu som var i det som nu betraktas som då, genom ett nu som pågår nu. Det är naturligtvis inte rättvisande vare sig för det nu som var då, eller det nu som är nu. Samtidigt är det ju så här vi ständigt gör: avläser händelser i ljuset av ett annat nu. Något annat är inte möjligt, ty all reflektion är i efterhand, alla referat är en tolkning.

Mer bestående än så är inte det som fyller våra liv. Det är till fullo förbiilande ögonblick av det vi kallar ”nu”. Ändå finns det något där i retrospektivet som lockar och lär oss. Som till exempel att det kanske inte var bättre förr, och att det kanske inte heller är bättre nu – bara att då och nu är olika perspektiv på livet i en föränderlig värld.