Bekräftelse

I sökandet efter förståelsen av ett fenomen som uppstår i mötet mellan två perspektiv som omöjligt kan förstå varandra, har min tanke kommit att angöra den brygga som är förankrad i bekräftelsen. För det tycks som att behovet av bekräftelse formar vad vi gör, vad vi tycker och hur vi uttrycker oss.

Måste avvika från massan för att utmärka mig tillräckligt för att väcka den uppmärksamhet som krävs för bekräftelsen. Samtidigt inte avvika på något annat sätt än vad som anses normalt accepterat. Väl där kan jag inhysta bekräftelsen, samtidigt som de som inte bekräftar mig genom samtycke eller total samsyn, blir oerhört hotfulla och därför motarbetas med alla medel. Ty i det land om vilket det sägs att toleransen är den högsta i världen, är intoleransen mot den som avviker på fel sätt obefintlig.

Bara den som betyder något för mig kan såra mig, om då alla betyder något för mig, eftersom de utgörs av presumtiva bekräftare, uppstår problem.