Pest

Eftersom jag just nu befinner mig mitt emellan pesten och koleran, försöker jag hitta strategier att hantera eländet på. En sådan är att tänka på hur det kommer sig att det roliga i livet är roligt. Om allt vore roligt, skulle det knappast kunna identifieras som roligt eftersom det inte kontrasterade mot något som inte var roligt. Det krävs liksom ett mått av det som det inte är, för att det ska vara något överhuvudtaget. Det roliga behöver alltså lite av det tråkiga för att kunna vara roligt. En intressant språkfilosofisk – och existentiell – fråga, där det ena förutsätter det andra, som filosofen Derrida gett ord åt. Det roliga blir helt enkelt roligare då det måste ta vägen via det tråkiga. Hoppas jag.