Det ringer

Det ringer på min dörr. Under den korta tidsrymd då jag överväger om jag ska avbryta det jag håller på med för att öppna, hinner den som söker mig banka ivrigt på dörren. Detta avgör saken: Det kan ju vara någon som vill mig något, även om jag inte väntar besök.

Utanför dörren står det tre små barn i varierande storlek och färg. Förmodligen är det därför de är så bedårande vackra – mångfaldens skönhet.

Vad som föranlett dem att först ringa och sedan banka på min dörr är att de behöver en pump som kan fylla deras slankiga fotboll med luft. Tyvärr kan jag inte tillhandhålla något dylikt, så de får söka vidare. Men jag gläds åt att de frågade, för vem vill inte vara efterfrågad ibland.

Detta, gott folk, är ett utmärkt exempel på livets enkelhet. Att bli sedd kan vara så enkelt som att öppna dörren, växla några ord med de lekande barnen och därmed möta något av mänsklighetens mångfald och Gud själv. Ty det var tre avbilder av Gud som stod där utanför min dörr och ringde och bankade. Det var tre avbilder av Gud som behövde luft i sin boll för att kunna genomföra den viktiga leken. Det var tre avbilder av treenig Gud som mötte mig, då jag öppnade min dörr. Det var någon som ville mig något.