Igen

Ibland är det så man tror att historien upprepar sig. Men så är det förstås inte, men liknande saker kan hända flera gånger. Till exempel direkt efter varandra.

Efter att nyss ha öppnat dörren för barnen med bollen, som jag berättade om i föregående inlägg, ringer och bankar det på dörren igen. Just detta tillvägagångssätt får mig att tro att det är samma barn igen, så jag tar långa benet före ner för trappan för att öppna. Jag vill ju möta dem, de vackra avbilderna, igen.

Och där är två av dem. Med en annan boll. Men denna gång har de ringt på fel dörr. Säger de. Men jag vet ju att så är det inte alls. De har ringt på min dörr, alldeles rätt. För jag får möta dem igen, se dem, prata med dem, dessa som är avbilden av Gud själv. Som ville mig något. Igen.