Vårvinter

Med envishet hävdar jag att orden avslöjar oss. Har just fått en bekräftelse på det. En för mig helt okänd människa skrev med värme om vårvintern, dess skönhet och möjligheter. Detta fick mig att fråga om vederbörande var norrifrån. Helt korrekt, en jämte var det jag utväxlade skrivna ord med. Inga ljudmässiga dialekter sipprade igenom, men väl en ordlig.

Så vårvinter är inte bara ett ord som är vackert och ett ord som betecknar en vacker årstid (den femte för övrigt, om det nu var någon som inte visste det), det är också ett ord som berättar något om den som använder det. Därför är det ju inte ett dugg konstigt att det är så roligt med ord.