Ofta tycks det vara ögonblickens förbiilande verklighet som bjuder det mest intressanta. Sådant där som gör att vi önskar vi kunde stoppa tiden en stund och ta del av det som händer. Uppleva det en lite längre stund, lägga märke till vad som verkligen händer och njuta ohejdat.
Men ögonblickets godbitar erbjuder inte den utbredningen. Därför funderar jag på hur jag bäst bereder den mark, eller den tid, eller det liv, som låter ögonblicket breda ut sig.
19 februari 2008
Ett ögonblick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar