Knappast

Knappast är det en tillfällighet att jag i mitt första blogginlägg för gårdagen skrev om den Osynlige, den som Mose liksom såg (Hebr 11:27) och att det inlägg jag läser i en annan blogg många timmar senare samma dag, också handlar om att Mose liksom såg den Osynlige.

Knappast är det någon tillfällighet, utan snarare är det den Osynlige som kommit till synes. Att fästa uppmärksamheten på det inte omedelbart uppenbara, men i sig självklara och nödvändiga, det är att glänta något på den dörr som gör att den Osynlige träder fram.

Knappast finns det något annat sätt att se den Osynlige på, än att se det redan uppenbarade med nya ögon, att i det som syns lära sig att se det som är Osynligt. Att två gånger samma dag få påminnas om detta, kan knappast vara något annat än en hälsning från den Osynlige själv.