Kärlek

Mohamed Omar har skrivit en bra och intressant krönika om muslimska ledares brev till världens kristna, Ett ord som är gemensamt för oss och er, vilken publiceras i senaste numret av den svenskkyrklig anknutna tidskriften Hela jorden. Omar har en fin ton och en god poäng i sin krönika, där han anknyter till att tron på kärlekens betydelse är gemensamma för de tre abrahamitiska religionerna och att vi bör ta vara på det.

I den så kallade kristna västvärlden får muslimer och islam alltför ofta stå som synonymer till terrorism, förtryck och ondska. Detta skapar problem, konflikter och våld. Förmodligen finns samma negativa bild på andra sidan, där muslimer har en förvriden uppfattning om kristna och kristendomen.

Så initiativet från de muslimska ledarna kan bara tas emot med tacksamhet. Deras brev till världens kristna är förmodligen ett tilltal från Gud. Som kristna är vi inte kallade till att förfasa oss över ondskan i samhället, andras dumheter eller det negativa i andra religioner. Inte heller är vi kallade till att låta medias rapportering eller populistiska tyckare styra våra liv. Utan vi är kallade till att visa på ett annat sätt att leva än det som är det förhärskande, ett annat sätt att se på och bemöta människorna. Detta andra sätt har kärleken till grund, det dubbla kärleksbudet, det gemensamma för judendomen, kristendomen och islam:

Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. (Matt 22:37-39)

Den som fått del av den högsta kärleken, förlåtelsen i Jesus Kristus, är också den som kan göra skillnad. För den som fått mycket förlåtet visar stor kärlek (Luk 7:47).