Antikvariskt

Landets största småstad är också den antikvariattätaste. Det är i alla fall vad jag läser i en artikel. Och på stående fot är jag beredd att tro att uppgiften stämmer. För naturligtvis har jag använt mig av de olika antikvariaten, vilka samtliga behändigt placerat sig inom bara några kvarters sammanlagda avstånd från varandra. Och ibland har jag också hittat vad jag eftersökt. Några gånger också det jag inte visste att jag letade efter. Eller inte letade efter alls, utan bara hittade.

Att driva antikvariat verkar så lyxigt. Omgiven av böcker från golv till tak, som det plägar vara i ett riktigt antikvariat. Travar med böcker överallt där bokhyllorna lämnat något litet utrymme tomt. Att få sortera, ordna efter ämne och bokstav – vilken idyll. Så lär man väl lära sig lite på kuppen också, för inte kan man ställa böckerna obläddrade i hyllorna. Och när de väl står där i hyllorna, vilken ögonfröjd. För bokryggar i en bokhylla hör till det verkligt vackra i världen.

Men antikvariatlivet har en baksida, den berättar artikeln också om. Det är internet. Nu köps böckerna via internet, även de antikvariska, så snart behövs inte antikvariaten som butiker längre, utan bara som stora lagerlokaler någonstans dit ingen behöver ta sig. Mer än antikvarien själv då.

Men jag fortsätter att nära drömmen om antikvariatet med dämpad belysning, oräkneliga välfyllda bokhyllor, spännande gångar och prång. Med små vrår att upptäcka, där en fåtölj lämpligt är placerad och där en kopp hett te står på ett litet bord. Bara att slå sig ner, låta sig omges, och förstrött bläddra i någon bok. Inte krav på något annat än att vara.