Tänk vad lite wittgensteinskt språkspel kan göra med människan. Hur liksom något av livets spirande kommer tillbaka, bara blicken får vandra över de filosofiska textsidorna. I alla fall för mig. Och i alla fall idag. Så det är bara att njuta – det lilla är aldrig litet nog att försummas.
14 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar