Mohamed Omar gläntar på dörren till sin kommande diktsamling (http://mohamedomar.se/index.php?id=89).
Två träd
I det högsta paradiset
Där jorden är gjord av mysk
Flyter den porlande silverbäcken Salsabil
Där står träden två och två
Sammanflätade från rot till kvist
Där är själarna vars kärlek överlevt döden
Såsom Baukis och Philemon från Tyana
Omfamnar de varandra i evighet
Du har sagt att de som älskar dig
Ska tillsammans med dig gå genom döden
Tryggt sammanflätade liksom
Två korsade fingrar
Och så korsade du dina fingrar som ett tecken
För alla att se
Kärlekens tecken
Salsabil är en muslimsk/arabisk term som refererar till en flod i paradiset. Baukis och Philemon är, enligt grekisk mytologi, ett gammalt fattigt par som bjöd några gudar på mat och som tack för detta fick önska sig något. De önskade att få dö tillsammans för att slippa bli ensamma. Deras önskan blev tillgodosedd och när de dog förvandlades de till två träd, en lind och en ek. Tyana är en antik stad som var belägen i nuvarande Turkiet.
Det är något med denna dikt som skakar om mig, jag får rysningar. De korsade fingrarnas tecken, som alla kan se. Sällskapets, den dubbelriktade kärlekens tecken – för mig korsets tecken.
14 mars 2008
Tecken
Etiketter:
ensam,
kors,
Mohamed Omar,
paradis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar