En vecka

Nu är vi mitt i den vecka som omges av triumf. Veckan, den stilla veckan, inleds med palmsöndagens hosianna-rop och glädjeyra. Det är Jesus som hyllas av folket, då han likt en kung, rider in i Jerusalem. Det är precis så här folket föreställt sig Messias, en jordisk kung med makt och myndighet. Med kraft och förmåga att få ordning och reda i landet. Så det är klart det är i triumf, när han ska rida in i städernas stad.

Vad folket som står där och viftar med palmkvistar inte vet, är att den som de hyllar som en jordisk kung, är på väg att möta inte den upphöjda kungatronen med bugande undersåtar runtomkring, utan det värsta av allt: döden.

Den stilla veckan tassar fram i det förfärligaste av landskap. Ett landskap fyllt av bittraste lidande, plåga, död, begravning, tårar, förtvivlan, övergivenhet. Det är Jesus lidande som vi stillas inför dessa dagar. Vi har att dröja lite på steget.

Vi dras så lätt med i palmsöndagens hyllningsrop och upphöjer en jordisk herre. Men den framgång Jesus rönte under sitt jordeliv, bär inget av den jordiska triumfen i sig. Den banar istället väg genom landskapet av mörker och smärta. Det är där den går, lidandets väg.

Lidandets väg som leder igenom, till andra sidan, till påskdagsmorgonens triumf. Död har blivit liv! Jesus är uppstånden, döden övervunnen och livet den triumferande segraren. Men det ljuder inga hosianna-rop där vid den tomma graven. Det står inga folkmassor med palmkvistar i händerna och delar glädjen med kungen som drar fram. Nej, det är några enstaka, rädda och förvånade, som får möta den uppståndne och se att livet triumferat.

Jubelropet på den här sidan uppståndelsen handlar inte om jordisk framgång och lycka, utan om livets seger över döden. Det är inte Jesus som kung som hyllas, utan Jesus som Frälsare.

Det är en vecka mellan triumf och triumf. Skillnaden är döden och lidandet ända ner i helvetet. Det är i segern efter tre dagars totalt mörker, som ger liv och triumfernas triumf. Låt oss i stilla veckan, vandra lidandets väg, dröja en stund på de hastande stegen, stanna, vara med, dö en smula. För att sedan låta jublet ljuda på uppståndelsens och triumfens dag.