Kycklingar

Så här i tiden kring påsk är kycklingarna högaktuella. Som prydnad kikar de fram överallt, de ludna, de gulliga, de strama, de utstyrda kycklingarna. I evangeliernas skildring av påskveckans händelser finns kycklingarna faktiskt också med. Det är när Jesus, efter att under hyllningsrop ridit in i Jerusalem, står och ser ut över staden. Då säger han: Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag ni säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (Matt 23:37-39)

Det tycks alltså finnas mycket allvar i de där påskkycklingarna. De minner om både vilja och ovilja. Om Jesus vilja att sluta oss intill sig för att kunna beskydda oss, och vår ovilja att låta det ske.