Gudstjänst

I gudstjänsten är det inte alltid det planerade och förberedda som talar tydligast, utan ibland är det något helt annat som blir det största. Så var det i gudstjänsten jag deltog i igår. Efter sång, vittnesbörd och en god predikan med mycket tänkvärdheter och tydliga illustrationer avslutas gudstjänsten. Just då påkallar en av församlingens pastorer uppmärksamhet och berättar att en man som är med på gudstjänsten har sin jämna födelsedag denna dag. Naturligtvis blir det sång och hurrarop för jubilaren. Födelsedagsbarnet är en härjad man, sliten av livet, hans yttre vittnar övertydligt om detta. Mannen ifråga trivs med att vara i kyrkan och vi trivs med att du är här, som pastorn uttrycker det. Glädjen och tacksamheten över situationen får mannen att gång på gång omfamna pastorn i en innerlig kram.

Denna händelse, som inträffar precis i skarven mellan den pågående gudstjänsten och surret och hälsandet direkt efteråt, berör mig på djupet. Gudstjänstens tema var gemenskap med Gud och i detta grattis till mannen som fyller år, blir det som ger orden liv och verklighet. Detta är gemenskap med Gud.