Får ett mejl

Får ett mejl från trakterna av en av EU:s huvudstäder och blir så uppmuntrad. Naturligtvis av att mina vänner har kommit tillrätta och funnit sammanhang av olika slag, men framförallt blir jag uppmuntrad av sättet på vilket de berättar om det som hänt dem sedan vi senast träffades.

Det är ett språk som talar om tillit till Gud, till Guds ledning och löfte. Där är orden som rymmer en förälskelse till det som Gud gör och tacksamhet över att få vara med i detta. Alltihopa andas en sådan tillit och förtröstan, ett sådant lugn, att det om detta inte behöver talas.

Detta uppmuntrar mig, ett sådant språk vill jag också ha för mitt liv. Något annat ber jag inte om, än det liv som ger ett sådant språk.