Liv i överflöd

Blir hälsad med ett bibelord:

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10b)

Det är Jesus som uttalar detta och ett liv i överflöd låter ju nästan för bra för att vara sant. Är det inte just det som så många längtar efter: ekonomiskt oberoende, att kunna göra precis vad man vill och därför – äntligen – kunna vara lycklig?

Precis ett sådant liv är det Jesus talar om, oberoende och därför fri att göra vad jag vill och därmed lycklig. Men det är inte pengar som ger den frihet och det oberoende som Jesus talar om, utan något helt annat, nämligen livet självt. Det är i det liv som finns i frälsningen genom Jesus Kristus, som livets överflöd blir möjligt. Det är det liv till vilket människorna av Jesus kallas med orden: Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. (Luk 9:23)

Det där överflödande livet Jesus talar om flödar inte av pengar, materiella tillgångar, meriter, titlar eller något annat till synes lyckosamt, nej det flödar av liv. Det liv där människor far illa, där barn dör av svält, där krig lemlästar sönerna och döttrar, det liv där fäder och mödrar dör i förtid, det liv där meningslösheten förföljer människorna och det liv där orättvisorna tycks vanligare än rättvisorna. Det liv där stundom glädjen glimmar till, det liv där lyckans sol lyser, det liv där kärleken möter i blick eller handling. Det är detta liv som ges i överflöd och det är att leva detta liv – nära livet och människorna – som är att ta sitt kors och följa Jesus. Det är detta som är att leva det överflödande livet.

Att bli hälsad med bibelordet som inbjuder till denna frihet är en kallelse. Friheten och överflödet pockar och lockar, närheten till människorna skrämmer och förpliktigar. Deltagande i livet är något långt mycket allvarligare än att bara leva, ty det är att ha liv och liv i överflöd.