Om en matta

Hur många gånger kan man vända på en matta?

Min förkärlek för trasmattor är egentligen obegränsad. Detta för att det finns ett slags själ i trasmattor. I synnerhet i gamla sådana, vilka är vävda av remsor från utslitna kläder och annan lump. Varje rand i en trasmatta berättar ett livsöde, sammanfogat med livsödena från alla de andra ränderna. Att det utslitna på detta sätt kan sammanfogas till mattor som tål att slita på i generationer är i sig fascinerande.

Nu är det så att jag har en liten trasmatta på trappsteget utanför min ytterdörr, och härförleden vände jag på den igen. Och upp kom den sida som för några veckor sedan vändes neråt för att den var så smutsig. Men den då rena sidan har nu blivit så smutsig, att den tidigare smutsiga sidan nu blivit den renare. Rätt länge brukar jag kunna hålla på så där, och vända en hit än dit. Men när den dag kommer, då jag tar mig för att tvätta mattan upptäcker jag hur klara färgerna egentligen är och hur tydligt randig mattan är. Allt detta mattas och går förlorat under lager av smuts.

Parallellen till den väv som är mitt liv är inte så avlägsen. Och frågan som mötte mig i morse då jag klev ut på den nyvända mattan var: Hur länge håller jag på och vrider och vänder på mitt inre, innan jag tvättar rent och låter livsmönstret framträda ordentligt? Hur mycket smuts av onödigheter, tidsfördriv och destruktiviteter får inte nötas fast innan jag blir varse hur smutsigt det är? Reflektion över livet, prioriteringarna och valen är den tvätt som själen ofta behöver. Och då kan det gamla och slitna framträda i all sin skönhet och utgöra ett utmärkt underlag för det dagliga livet.