Deklarationsdags

Deklarationsblanketten dimper i dagarna ner hos alla oss som har inkomst eller tillgångar. Även om siffrorna i min förtryckta blankett får mig att skratta högt i min ensamhet, vittnar de ändå om något. De berättar om mina ekonomiska förutsättningar och framförallt om hur flödet av pengar och tillgångar sett ut under förra året.

Det finns något i den där årliga redovisningen på heder och samvete, som påminner mig om något helt annat och betydligt allvarligare. Det handlar om redovisningen av våra liv. Vad vi gjort med den tillgång som livet är. Kanske skulle en årlig redovisning av livet och vad vi investerat våra liv i, vad vi sålt våra liv till och vad vi i övrigt använt våra liv till, ha en viss fördel. Eller kanske skulle det bara vara obehagligt och genant.

Förmodligen skulle det vara obehagligt och genant, men kanske också nyttigt. Pengar och tillgångar kommer och går. Livet går också, men till skillnad från pengarna så går det inte att få ett nytt, när det gamla är slut. Tänk om det fanns en instans för årlig besiktning av livets investeringar. Och tänk om jag i så fall hade mod att besöka den.