Ibland undrar jag om jag möjligen är en inverterad kändis.
Under de år av mitt liv som jag bodde i den lilla köpingen, insåg jag att detta att bo på en dylik plats, måste vara ungefär detsamma som att vara känd: Alla vet vem man är, man har ögonen på sig och alla vet vad man gör.
Numera är ju det knappast fallet, i den anonyma storstadsregion som blivit min hemvist. Men detta till trots, möter jag ständigt människor som är övertygade om att vi mötts tidigare, för det tycker sig känna igen mig. Som regel kommer vi fram till att vi sannolikt inte träffats förut, men likafullt känner de så väl igen mig. Inte så sällan har jag undrat över vem denna dubblett är, som ständigt förekommer mig. Förmodligen får jag aldrig något svar på det och alla tankar på att jag eventuell är speciell, riskerar att tyna bort.
Jag tycks alltså vara den som alla visserligen känner igen, men som ingen vet vem det är. I själva verket är det ytterst få som verkligen har mött mig och därtill vet vem jag är. Undrar om det inte skulle kännas angenämare om det var tvärtom.
8 april 2008
En kändis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
undrar om de är så...att de finns någon som går omkring o är lik än själv liksom...
eller så är de bara så att man påminner om någon...
eller ett sätt att börja prata...
ja just de du jobbade ju ltie i skolan..hade jag glömt...
många av lärarna har nog bytts ut men en del kvar.
ja visst går tiden fort...man kan knappt förstå det...
ta hand om dej nu vännen:-)
kraaaaaaaaam
Skicka en kommentar