Kunskap

De där äldre herrarna som jag möter vid mina besök i det stora biblioteket attraherar mig. Inte i första hand för att de är påfallande tjusiga i sina vitnade hårmanar och korrekta klädsel, utan för något de har i blicken. De har så nyfikna ögon. Det plirar i de där ögonen av längtan efter att veta mera. Så trånande är de ögon som förmodligen överfarit fler boksidor än vad som kan räknas. Det finns något vackert med de där gentlemännen, de som inte slutat undra och längta efter kunskap. De läser inte och forskar inte vidare för att de måste eller för att de får betalt för det. Nej, deras enda drivkraft är den där nyfikenheten, de vill veta mer om människan och världen.

Något av det där hoppas jag lära mig av livet och av alla de nyfikna som kommer i mitt synfält. Att aldrig få nog, att aldrig slå mig till ro med att jag gjort mitt eller att jag nu vet. Nej, jag vill också bli en sådan där människa som trots skrynklor, böjd rygg och käpp ändå stapplar fram mellan de välfyllda bokhyllorna, i sökandet efter en bok om postmodern teologi och en annan om själavård i en postmodern tid. Precis som mannen jag fick sällskap av, där mellan hyllorna i bibliotekets och livets vindlande kunskapsbank.