Jag läser i förbigående en dikt av en för mig okänd poet, Solveig von Schoultz, och inser att här är en människa som talar mitt språk. Någon som kan se förseningen som en vinst och väntetiden som miraklets tid.
Hållplats
Jag står vid skvären, bussen är försenad
det är bra, jag hinner se trädet
naket, mot molnet
dess underbara behärskning
jag hinner andas
miraklet hinner upp mig
att jag står här och lever
att mina ögon ser
att jag kan andas
miraklet genomilar mig
från huvud till fot.
Nu kommer bussen.
10 april 2008
Plats för
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
åå vad de är underbart få läsa lite dikter!!
tack för komplimangen också..glad jag blir:-)
igår dog stinas enar..du vet kjell o maritas pappa...
jobbigt för stina.
hur har du de annars då..väntar på sommaren eller..ler.
kram
Svintovännen!
Jo, det finns många fina dikter och denna var bara en tillfällighet att jag läste och att den var en sådan fullträff (för mig i alla fall). Men ibland ska man ju ha lite tur!
Ja du, döden gör sina besök. Tack för att du berättade.
Här snöar av och till och det har nog kommit mer snö nu i april, än under hela den gångna vintern (eller vad det nu var...). Så nja, jag längtar väl inte mer till sommaren än till något annat. Fast lite mysigt utflyktsväder tar jag gärna.
ja,givetvis är mostrar något alldelles speciellt.ler.de är dom faktiskt.
hoppas jag med får bli moster nångång eller faster.
låter jobbigt med allt pluggandet...var de juni kursen tog slut?
blir de sommarlov då...eller..
de kanske du inte får något.
kram:-)
Jag tror absolut på sommarlov. På något sätt, det vill säga möjlighet till lite ledigt med en trave böcker jag valt själv inom räckhåll på en plats någonstans i närheten av solen.
Skicka en kommentar