En rova

Vid ett besök i häromdagen i den lokala mataffären, fick jag syn på något vackert, som jag inte kunde motstå. Det är inte första gången jag handlar med ögat. Det som är vackert följer med hem, just bara för sin skönhets skull. Det visade sig att det var en majrova jag inhandlat, en vit- och lilaflammig rotfrukt. Sedan rovan flyttat från affärens grönsaksdisk till mitt kylskåp, har jag tagit fram den då och då och bara njutit av dess skönhet. Och så filosoferar jag lite över vad jag håller på med.

Att ibland följa blicken dit den söker sig, ger möjlighet att finna det vackra. Och att låta en majrova förgylla vardagen ger ett slags jordnära glans åt det självklara. Ibland är dylikt det som skiner mest en tråkig dag, och då är det sannerligen inget att förakta. Det finns något stort även i färgskiftningarna och formen hos en majrova. Åtminstone för mig, så jag fortsätter att njuta.