Sitter i kyrkans foajé och väntar vid en tidpunkt då ingen annan är där. Det är lugnt och stilla. Det enda som hörs är tickandet av klockan på väggen. Ett ljud som, genom att höras, påminner om hur tiden och livet går och evigheten rycker allt närmare.
28 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar