"I have a dream..."

Idag är det fyrtio år sedan medborgarrättskämpen Martin Luther King mördades. Fem år tidigare hade han hållit det tal mot rasförtryck, som kom att vända riktningen på USA:s historia.

Det steg Martin Luther King tog, då han vågade tala om det uppenbara, det synliga och reella, var stort. Ett avgörande steg, då han satte ord på rasförtrycket mitt i sitt eget samhälle. Att leva tillsammans med varandra är väl människornas viktigaste uppgift. En uppgift som vi uppenbart är dåliga på. Varför är det annars så mycket kiv, krig, mobbning och oförsonlighet?

Martin Luther Kings steg var stort, men vårt är egentligen inte mindre. Hans tal vid sextiotalets början räcker inte, rörelsen av gemenskap måste gå vidare. Att ge plats för andra, är att ge plats åt sig själv. Att måna om den som inte är jag, borgar för min egen välgång. Vänskap är tryggare än fiendskap.

Detta är de öppna ögonens mod: att se, att se och göra, att se och möta. Sann medmänsklighet, med – inte mot – människorna.