8 maj 2008

Nu

[V]ad är väl framtiden mer än ett annat ovisst nu.

Så skrev Dag Hammarsköljd i ett brev 1929 och nog är han något väsentligt på spåren. Det är nuet vi har och framtiden är inte annorlunda i det avseendet. Även framtiden består av nu, precis lika ovisst som det innevarande. Mer skillnad än så är inte någon idé att förvänta sig av framtiden, det är endast ett annat nu. Ingen förändring sker, bara för att ett nu går över i ett annat, framtida, nu. Att leva är inte att vänta in ett annat nu, utan livet är det som äger rum i det nu som är nu.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag äntligen lite datatid..och sen blir de nog ut i vackra solen..
jag tänker på dej då jag ser maskrosor här..finns ju många som du vet.
mannen rensade bort ngr från gården...
-måste du sa jag..dom är ju fina...
mest eg för att jag tänkte på dej.ler.
men han tog minsann bort ngr ändå..å okej..vi har ju allafall hela gräsmattan full.
jo,nog är de smarta de små..att de vet när de får mest tid av mamma,pappa...häftigt egentligen.
har nu hängt in den fina lila klänningen,tunikan i garderoben för att användas när hon blir lite större.blev så glad.de är kul att minnas vem som gett olika saker..blir mycke minnen.
nu ska jag ta hand om lilltjejen innan de andra kommer,de är på öppna förskolan.
kram kram

lilamonica sa...

Låter som ni har det mysigt. Men du, har jag något förflutet med maskrosor, som jag placerat i glömskan? Skulle väl i och för sig inte förvåna. Vi är nog alla mer förutsägbara än vad vi vill kännas vid, så jag kan mycket väl ha ödslat vackra ord på maskrosor tidigare. Lillan kommer bli så fin i klänningen, det tror jag, i den åldern passar allting utmärkt.

Anonym sa...

jo jag minns när du bodde här du gillade maskrosor..o att du ej såg de som ogräs som så många andra gör...
bra liknelse förresten...
så många människor en del kanske ser som ogräs..men Gud som ngt vackert.

nu har vi badat lea..jag tror hon gillade de,hon är ju van vid vatten.

kram

lilamonica sa...

Det minns inte jag, men det är ju tur att det finns någon som minns åt mig och kan informera mig om mitt förflutna. Och det där att Gud ser annorlunda än vad vi människor ofta gör i alla våra värderande bedömningar, är värt att påminna sig om, till exempel när man ser en maskros.