Nedanför trappan till mitt hem växer ett par maskrosor. De har frodats gott i vårvärmen och jag har mer än en gång tänkt att jag ska försöka ta bort dem eller åtminstone minska deras omfång. Men nu blommar den ena av dem med tre ståtliga solgula blommor. Och helt plötsligt inser jag att det där kan jag ju inte ta bort. Det vore ju att skända skapelsen. Dessutom visar det sig att de illande gula blommorna passar alldeles utmärkt till min lika färgstarka ytterdörr, och vem vill förstöra den harmonin. Så nu väjer jag för maskrosorna när jag ska äntra trappan. Och så tänker jag att det är kanske inte alltid blommorna som ska böja sig för människans framfart, utan ibland behöver människan faktiskt bereda väg för blommorna. Till och med för ogräsets gnistrande blommor.
7 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar