På väg till Emmaus

Funderar på det här med kallelsen. Är det vad jag brinner för som är kallelsen snarare än hur det kommer till specifikt uttryck? Jag vet inte, men jag funderar. Och med mig i tankearbetet vandrar två av Bibelns figurer. Det är de två männen som, precis efter den påsk då Jesus blivit korsfäst, död och begraven, vandrar från Jerusalem till Emmaus. Under vägen får de sällskap av en man som de först senare förstår är den uppståndne Jesus. När de efter denna insikt ser tillbaka på vandringen med Jesus säger de: Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen? (Luk 24:32)

Brinnande hjärtan. Det var dessa brinnande hjärtan som förde dem ut att berätta om det de varit med om. Det var dessa brinnande hjärtan som blev fyren de navigerade efter framgent. Kanske var det som deras hjärtan brann för, också deras kallelse. Jag vet inte.