Jag tycker inte om att vara irriterad över sådant som egentligen är ganska oviktigt. Men ibland blir det ändå så. Som idag när min internetuppkoppling mitt i arbetet bara slutade att fungera. Nu har man ju varit med förr så det var bara att dra ur alla sladdar, starta om allting och hoppas att det skulle räcka. Men icke. Det är då irritationen växer. Till slut tar jag fram broschyren som medföljde vid tecknandet av abonnemanget. Och där finns en felsökningsgudie – jag har redan gjort allt de föreslår, utom en sak: ”Om problemen kvarstår kontakta vårt kundcenter på e-postadress...”. Ja, just det.
Nu vore det ju skam om jag inte försökte hitta något trevligt i detta avbrott och jo, det gör jag. I en jämförelse. Förvisso har jag ett visst (skapat?) behov av min internetuppkoppling, men det finns en annan uppkoppling som är långt mycket mer avgörande för mig, nämligen den till Gud. Och det är här lugnet i det irriterande infinner sig: Gud är alltid där, till honom är det alltid öppen och farbar väg för kommunikation. Och vad är då en trilskandes jordisk, av människan påkommen, uppkoppling egentligen värd? Inte mycket, ty Guds kontakt med människan, Guds uppsökande av den som var förlorad, är oersättlig och allt som egentligen behövs.
Så får jag, genom ett telefonnummer jag lyckas hitta, kontakt. Först blir jag bortkopplad förstås, men så småningom får jag faktiskt tala med den förtjusande inspelade rösten som ska navigera mig genom ”tryck 1, tryck 2, tryck...”. Jag ger upp innan jag tagit mig genom alla vinklar i labyrinten och kvalificerat mig för köplacering hos kundtjänst, men då har jag i alla fall fått veta att det är ett pågående fel som drabbat mig och den region där jag befinner mig. De jobbar just nu på att lösa det, får jag veta. Och så långt är jag alltså nöjd.
Det gäller ju för övrigt Gud också. Gud jobbar på störningen i vår kommunikation. Den som, trots att den alltid är öppen, ändå inte alltid fungerar. Men då beror det ju inte på leverantören av kommunikationsledningen, utan på användaren av den. Det är jag som brister i tillsyn av det som faller på mitt ansvar. Men Gud jobbar ständigt på att uppmärksamma mig på detta och hjälpa mig att koppla rätt i kommunikationsnätet.
Ungefär så kan ett irriterande avbrott i en jordisk kontakt, gynna det långt mycket mer väsentliga: den himmelska kommunikationen.
15 maj 2008
Omkoppling sker
Etiketter:
dator,
Gud,
kommunikation
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar