Ett mejl har under natten letat sig till mig från kontinenten. Och från Gud förstår jag då jag läser det. Det får mina ögon att tåras och jag bestämmer att detta ska få bära mig idag: att någon har tänkt på mig, att någon slagit följe ett stycke på vägen, att vi idag möts i bönerna för oss själva och varandra. Det är stort, och egentligen är det allt som behövs, men så mycket annat pockar på och stör. Men jag ska återkomma till min e-postlåda, se mejlet, se avsändaren, se Gud och se mig själv mitt i detta – innesluten för en stund i det, att någon sett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar