Finner några små blå blommor som växer precis intill en ekplanta som ännu är i sin linda. Men något med de förlängda proportionerna får mig att bli stående i andakt. Ekplantan som tids nog kommer att växa sig stor och stark, åldras med långsamhet och sträcka sina grenar över ett stort område. Tätt intill dess stam tyr sig den lilla blå blomman för trygghet och beskydd. Jag vill också vara den lilla blomman bredvid det stora och trygga. Så jag ber min bön, till den jag tror på, till den som skapat både mig, trädet och blomman: förgätmigej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar