Stark och svag

Paulus skriver i Romarbrevet om starka och svaga:

Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi ska var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp.(Rom 15:1-2)

Vem är egentligen stark och vem är svag, vem är det som ska ge hjälp och vem är det som ska ta emot? Det enkla svaret är väl att det varierar. Är vi inte alla ibland starka och ibland svaga. Jag tror att vi på vissa områden, i vissa tider och i vissa situationer kan vara starka, samtidigt som vi är svaga på andra områden, i andra tider och i andra situationer. Ingen människa är bara stark eller bara svag. Nej, vi är alla både och, tror jag.

Därför kan inte den ena människan säga till den andra, att hon ingen hjälp behöver och inte heller kan hon säga att hon ingen hjälp kan ge. Alla är både behövande och mottagande. Hela tiden, fast i olika grad och i olika delar av våra liv.

Det är väl därför Paulus säger att var och en, det vill säga alla, ska tänka på sin nästa och göra det goda. Antingen stark eller svag delar inte upp människor i kategorier, utan gör varje människa till en helhet av både styrka och svaghet, både tillgångar och brister. Givandet och mottagandet är delar av människan. Problemet tycks dock alltför ofta vara att se det och att använda delarna. Men är det inte just det som Bibeln, genom Paulus uppmanar till: Vi ska var och en...