Det oplanerade livet

Idag hamnade jag på den buss som orsakar en olycka vid en av hållplatserna. Det tycks inte vara någon fara, ingen skadad vad vi kan förstå, men naturligtvis omtumlande. Det hela gör att bussen blir stående, vi inväntar ambulansen, trafikledningen, polisen, nästa buss. Nåja, såvitt jag förstod gick det hela bra, trots allt.

Medan jag satt där och väntade, ägnade jag mig åt mitt intresse för människor. Jag reflekterade helt enkelt kring hur vi som satt där i bussen betedde oss i den situation som vi hamnat i. Nu ska sägas att allt var lugnt och stillsamt, men det fanns ju ändå en och annan som knorrade över att tidtabellen för bussen inte hölls och så vidare. Och visst, sådant kan ställa till problem. Samtidigt tänkte jag, att vi beter oss i denna situation som så påfallande ofta annars, som om oförutsedda saker inte kunde hända i våra liv och framförallt som om dessa inte vore en del av livet.

Medan vi satt där i bussen och avvaktade, pågick ju faktiskt allas våra liv. Alltså är även en sådan okontrollerbar situation som en incident med bussen en del av livet. Vår stress och otålighet och även oförståelse i dylika situationer, ger intryck av att vi tror att livet hela tiden är något annat än det som pågår. Det är med säkerhet en felaktig tanke, för livet rymmer även det vi inte bestämt och planerat.

Med hjälp av den synen på livet blir inte stilleståndet med bussen, vid en hållplats långt ifrån den där jag tänkte kliva av, nödvändigtvis ett problem. Utan det kan bli till exempel en inblick i och en delaktighet av det som är människans lott och liv. Det som är oss givet i livet är både gott och ont, det är en förmåga att planera och kontrollera, men också risken att råka ut för det oförutsedda. Mer riskfritt än så är inte livet, det kan vara klokt att lägga på minnet.