Firar med blommor och bön

Om somligt bör det talas med försiktighet. Som till exempel mitt deltagande i dagens nationaldagsfirande. På initiativ från Gud själv och med opraktiskt kort varsel samlades vi till bön i kyrkan. Och vi var där, några stycken som Herren kallat. Framförallt var de där vilka hade meddelat förhinder eller som helt enkelt inte kände till att det var lyst till bön. De var där, vi var där, därför att Guds kallelse ljuder så mycket högre än begränsningarna av mänsklig art.

På vägen hem plockar jag en bukett blommor. Blommorna är av sådan sort och växer på sådant sätt att de av många kanske skulle betraktas som ogräs. Men jag plockar dem till sommarens blombukett. Och så är det med de heligas böner också, av somliga ses de som onödigt ogräs och av andra ses de som vackra blommor värda att ta vara på.

Så förenas firandet av nationaldagen i det rike som kallas Sverige och i det rike vilket är Guds. Och här står en brokig bukett av blommor och talar om det som inte ryms i orden.