Uppmaningen

Uppmaningen för denna dag, Sveriges nationaldag, är att be för landet och folket. En uppmaning som Lewi Pethrus klär i ord i en sång, vars första vers förvisso beskriver ett Sverige som knappast är igenkännbart längre, men där helheten ändå framgår. Det handlar om hur bra vi har det i fred och frihet och att den som är bakom denna ynnest är Gud själv, så låt oss tacka och be.

Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav,
detta land, som såg oss födas, där en gång vi får vår grav.
Där föräldrahemmet trygga givit oss en barndom skön,
där en älskad mor oss lärde bedja trosfrisk barnabön.

Han med fulla händer givit riklig bärgning åt vårt land:
bröd från slätter, malm från bergen, allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar, sommarsol på evig snö
är ju smycket som han strödde rikligt över land och sjö.

Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt,
som i ofärdstider kunde skydda det mot svärdets makt.
Huru eljest fick det njuta sekellånga fredens dag,
medan hela världen blödde under krigets hårda slag.

Svenska folk, du borde tacka, tacka Gud av all din själ,
för det land som han dig givit, att han vårdat det så väl.
Bed att han det ville hägna med sin nåd från strand till strand.
Tacka så din Gud för gåvan, för ett älskat fosterland.
(Lewi Pethrus, 1952, Segertoner 625)