Att vara

I Klas Östergrens Fantomerna säger bokens huvudperson vid ett tillfälle:

Men jag har ju hela livet på mig att bli någonting. Det är väl ingen brådska.

Just det där är en vanlig fråga, den om vad vi ska bli. Och min erfarenhet är att den märkligt nog inte försvinner bara för att man blir något eller gör något. Eller blir äldre, för den delen. Det är som att det inte räcker med det som är, som att man alltid förväntas vara på väg till något annat. Varför det?

Ja, inte vet jag. Det enda jag vet är att jag redan nu är någonting – och att det räcker.