Det är något

Jag vet inte hur det är, men jag kan inte komma ifrån det. Komma ifrån att dikten jag läste i Komma (1/08) bär något skräckinjagande i sig. Eller i alla fall kusligt. Eller... ja, någonting är det.

Stål
den verkliga hårdvaran
obändigt
ostyrigt
som kvällspiggt
barn innan läggdags
alltid hotande att gå över gränsen
men livgivare
värmetörstande
när det lugnat sig och flyter förnöjt
medan stålarbetaren
föräldern
bevakar med belåtet leende
ännu en dag
ännu en natt
ännu
en dag
ännu en natt
vi mjukvaror
masugnarnas härskare
står i
speciella förhållanden
till vår vitvarma produkt
det är ett givande och
tagande
som fåren till fåraherden
som hunden och husse på
kvällspromenad
att alltid vara
bara ett felsteg
från
förintandet
från det totala uppgåendet

Lars Nilsson