Uppstickare

Här blev mitt tåg stående igår. Det var ju vacker utsikt i alla fall. Som det som regel är i det långsmala landet i nord. Mitt i min fina utsikt reste sig ett kyrktorn ståtligt och väl synligt. Och det är ju så det är: ett kyrktorn hör liksom till bilden. Sverige är fullt av dem, dessa uppstickare som mitt i det vanliga vardagliga landskapet pekar mot himlen och en högre makt.

Så är det med den kristna tron. Att den sticker ut där den finns. Genom sitt strävande mot det som är högre, mot det som är mer och större än jordiska begränsningar syns tron i människans landskap. Kyrktornet vittnar om vårt lands historia med kyrkan som det självklara inslaget i varje landskap. Nu tycks somliga tro att saken förändrats, men icke, den kristna tron är och förblir synlig, som en uppstickare i det mänskliga landskapet. Och det är precis så det ska vara.

I sällskap med Birger Thuressons ledare i tidningen Dagen blir utsikten från mitt stillastående tåg än mer tydlig. Thuresson talar om att svenska myndigheter tydligen tror att kristen tro är något slags hobbyverksamhet vilken man kan ha dold i sin ficka att ta fram i enskilda sammanhang. Därför kan människor med kristen tro skickas tillbaka till länder såsom Iran. Tror man. Men då har man missat att tron, den kristna tron, till sin natur är en synlig uppstickare och inte en fritidssyssla i det fördolda.