Kallad

Katolska kyrkan har krav på celibat för sina präster. Men det finns undantag. Om detta berättar Magnus Nyman i dagens Dagen. Visst kan man ha många synpunkter på celibattvångets vara eller inte, men en mycket intressant sak skymtar fram i artikeln. Det handlar om huruvida det är möjligt att förena flera kallelser i livet, såsom kallelsen till präst och till make och pappa (i fallet med de katolska prästerna som ju alla är män).

Det där är en intressant tanke – och väldigt på tvärs med det rådande sättet att tänka i vår tid och vårt samhälle. Men kanske borde vi ta oss en funderare på om det verkligen är rimligt att en enda människa ska räcka till för allt som ett liv kan erbjuda. Ibland kanske det är att välja som gäller och det skulle i så fall kunna få konsekvensen att till exempel vanligt familjeliv inte är möjligt, som i fallet med de (flesta) katolska prästerna. Det handlar helt enkelt om att om en sak – en kallelse – ska vara möjlig, kan en annan bli utesluten.

I en tid som mer än allt annat är präglad av fragmentisering är det en utmanande tanke att något skulle väljas bort för att något annat ska kunna vara möjligt. Girigheten i oss vill ha allt, och högmodet i oss tror att det är möjligt. Men tänk om människan inte är skapad för allting hela tiden, utan för en sak i taget. Tänk om Guds väg för människan är att välja.