Mörkret och tron

Johannes av Korset, 1500-talsmystikern, uttrycker det så självklart, så tydligt, då han talar om ljus och mörker i livet och om trons betydelse för livet i detta skifte mellan dag och natt.

Our spiritual ascent is a journey by night. Faith is our only light in the hours after midnight, when all we have come to depend on can no linger point the way.

We move toward God not by understanding, not by drawing on an relying on what we know from experience gained in the clear light of day, not by what we feel or can imagine, but by belief... by faith.

[...]

Therefore as long as we cling to what we can understand, imagine, or even desire, especially as long as we depend on our own efforts, we will not reach a goal that transcends all that we are, all that we can achieve. We must move from knowing to unknowing, from daylight to the night of faith.

Så blir natten trons kamrat och tron nattens ljus. Inget annat, ty detta är det enda som återstår: mörkret och tron. I mörkret kan vi inte längre se oss själva, inte längre förlita oss på det egna. Endast min tro och Guds ljus är synliga där i mörkret. Och det är där de möts, det är där vägen lyses upp, inte av mina uppfinningar för belysning och ledning, utan av Guds ljus som blir synligt för mig genom min tro. En tro som till och med kan se ljuset i mörkaste mörker, inte som något senare, utan som något närvarande, ty också mörkret bär i sig ljuset. Att se det är att ledas av det. Att se det är tro.