I somras skrev jag, med anledning av att EFS-prästen KG Larsson blev ny föreståndare i Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik, att det vore intressant med ett uttalande om dopet. Undvikandet av svar på den frågan tolkade jag då som att dopet inte förstods som så intressant vare sig för den före detta prästen eller för församlingen.
Och så var det uppenbarligen också. För nu har samme KG hållit en predikan där han talar om dopet i vatten som tämligen betydelselöst. Då är han väl knappast lutheran längre. Och lika lite är han pingstvän, ty pingströrelsen har sina rötter djupt förankrade i baptismen.
Att en av Sveriges största pingstförsamlingar nu slagit in på en väg där dopet i vatten deklareras som tämligen oviktigt är anmärkningsvärt. Och detta ur flera perspektiv. Dels handlar det om pingsttillhörigheten som naturligtvis vacklar då ett sådant fundament som dopet ifrågasätts. Dels handlar det om ekumeniken. Dopet i vatten är ändå en av de saker som kristna i olika sammanhang världen över har gemensamt, då annat skiljer oss åt. Dopsätt varierar men läran om dopets betydelse finns där och är ett signum för den kristna människan och den kristna kyrkan. Dessutom händer ju något med relationen mellan kyrkan och samhället då den skiljelinje som dopet utgör, som symbolhandling och även som medlemsgrund, plockas bort. Det blir liksom mer godtyckligt vem som är kristen om det tydliga val och den tydliga handling som dopet med sin bibliska förebild är, tas bort. Hur biblisk är kristendomen då?
Pingströrelsens hanterande av den uppkomna situationen blir intressant att följa, liksom utvecklingen i den lokala pingstförsamlingen i Ö-vik. Må Gud leda oss på sin väg!
31 oktober 2008
Dopets betydelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Så länge pingstkyrkan tillåter icke döptya att ta nattvarden och samtidigt utestänger dem från att få stå med i medlemsförteckningen tillmäter man inte dopet särskilt stor betydelse!
Mig veterligen inbjuder Pingstkyrkan den som tror och är döpt till nattvarden. Precis som många andra kyrkor, för övrigt, som har det gemensamt att de håller dopet högt. Sedan finns det naturligtvis ingen som kontrollerar detta då nattvarden delas ut, utan där blir det den enskildes sak inför Gud.
Man kan fundera över hur undervisningen har urartat kan ha så i Pingst, att man börjar tumma på kravet på troendedopet för medlemskap. Min församling (en stor pingstkyrka) bildades efter att alla döpte "om sig". De var alltså barndöpta och tillhörde en kyrka men blev omvända och vill då lyda Jesu befallning och döpa sig. Att humma om dopets betydelse är allvarligt och man bör tänka på Jesu och uppenbarelsebokens allvarliga ord om att lägga till eller dra ifrån något från Guds ord.
Att du inte fått svar på frågan om dopet förrän nu har aboslut inget att göra med att det inte är så intressant. Tänk bara efter några minuter extra. Tror du inte att dopet varit en viktig fråga i kallelsen till KG. Det tror jag sannerligen! Att en präst som varit i tjänst i 40 år blir pingstpastor eller pingstpräst så är det klart dopet har varit med.
Har man varit präst i 40 år så byter man inte teologi för att behaga andra. Anar att du inte känner till KG så väl när du skriver att han nog inte är lutheran längre. Jag och många andra har många gånger lyssnat till KG. Han är inte en förkunnare som byter sin tro. Lyssna till honom så kommer du märka det.
KG förkastar inte dopet!
Men den fråga som jag ställer mig är hur viktigt mängden vatten egentligen är i samband med dop. I Bibeln, i nya testamentet står det enbart en gång om vatten i samband med dop. Men mängden vatten har blivit en sådan viktig fråga bland människor att det blir tragiskt. Det är inte mängden vatten som avgör.
/ Pia
Pia: Om KG Larsson är rätt refererad i Dagen förstår jag det som att det handlar om dopet i vatten överhuvudtaget. Alltså inte i första hand om mängden vatten. Det senare är ju en välkänd fråga i kyrkans historia, och knappast så anmärkningsvärd. Men en predikant som ifrågasätter betydelsen av vattendopet överhuvudtaget blir jag frågande inför. För en lutheran likväl som för en pingstvän är dopet i vatten viktigt. Avsteget från den tyngd som i båda traditionerna lagts och läggs vid dopet är det som skapar mina frågor.
Dessutom är det - så vitt jag vet -så att inte heller pingstförsamlingen i Ö-vik uttalat sig om dopet vare sig i anslutning till kallandet av Larsson eller den refererade predikan. Det finner jag märkligt, utifrån min förståelse av dopet som viktigt i båda traditionerna.
Hur många gånger finner du att det står om vatten i samband med dop i NT? Det kan vara en fråga att begrunda lite.
Svaret är EN enda gång!
Det jag menade med mitt förra inlägg var att det med all sannolikhet har förts samtal mellan KG och ledningen för pingst i övik med tanke på situationen att man kallat en präst. Men det behöver i sig inte betyda att man basunerar ut det i media det första man gör. Det är ju i första hand för församlingen i övik och för invånarna i övik som KG verkar inte för medialt sammanhang.
Men det har inte varit något smusslande på något sätt!
Är själv medlem i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik, och lyssnade till denna mycket intressanta predikan.
I stället för att använda Dagen som källa, lyssna här:
http://www.pingst-ovik.se/index.php?m=13
(v.43)
För mig var undervisningen en nyttig tankeställare som gör att jag just nu håller på att pröva vad som sagts och bättra på min alldeles för ringa kunskap om Guds ord. Och det är Guds ord som är det som ska vara styrande, inte traditioner.
Var i Bibeln står det att man måste döpas i vatten för att bli medlem i Guds församling, t.ex. Pingstkyrkan ? Inte Matt 28:19-20. (Eller att man måste vara medlem för att ta nattvarden ? Finns regler för nattvarden i Kor 11, men denna medlems-regel.. ?)
Jag är själv vuxendöpt och vill absolut inte ha detta ogjort -det var en handling som konkret sade till mig och andra att jag beslutat att gå med Jesus- men hittills i mitt egna analyserande och prövande av undervisningen så ser jag att KG verkar har rätt; vilken vikt ska vi lägga på dop i vatten i jämförelse med dop i Anden, vilket ju var Jesus uppgift (Luk 3:16).
Som sagt, jag (och förmodligen många andra i vår församling) prövar och begrundar och läser Guds ord kring detta just nu. Och det borde alla oavsett samfund göra, och inte bara luta sig mot traditionernas argument.
Pia & dåligt påläst medlem: Att studera Guds ord för att känna till grunden för sin tro är självklart lovvärt på alla sätt. Att pröva predikan lika lovvärt. Att göra dopet och tron till en enbart andlig fråga är däremot inte lika lovvärt. Gud är förvisso ande, men Gud är också kropp. Genom inkarnationens under när Jesus blev människa är Gud kropp och en teologi som förnekar det kroppsliga, fysiska, är knappast biblisk. Dopet i vatten är en handling för den fysiska kroppen, en handling som vi inte kan tvivla på eftersom den fysiskt synbart i vittnens närvaro faktiskt har ägt rum som en överlåtelsehandling, ett fysiskt bevis på viljan till efterföljelse. Att vara troende och följa Jesus är ett fysiskt och andligt äventyr - inte bara andligt. Betoningen på det andliga på bekostnad av det fysiska är en välkänd villolära i kyrkohistorien - gnosticismen.
Naturligtvis står det om dop och vatten mer än en gång i Bibeln. Och frågan om vilka som får tillträde till nattvarden och medlemskapet i en försmaling är en annan fråga, som jag delvis kommenterat ovan men i övrigt lämnar därhän i detta sammanhang.
För övrigt har jag lyssnat till KG Larssons predikan, så jag grundar mina reflektioner på vad jag hört där.
En enda gång nämns vatten i samband med dop i NT och trots det så har mängden vatten fått så stor betydelse när människor ska diskutera dopet. Det är inte vattnet som verkar i dopet på det sättet.
Det är ju vi människor som satt upp vissa regler som att man måste vara döpt genom nedsänkning för att bli medlem i en pingstkyrka. Det stänger ute väldigt många människor. Har mött många av dem själva som blivit sårade genom att få höra av en del pastorer att de tycker att de ska döpa om sig då bara för att bli medlem och då förkastar man verkligen dopets betydelse och innebörd med en sådan inställning.
KG är en förkunnare som vågar stå upp för tron och för Guds ord i Bibeln utan att göra om det som många andra. Han är en förkunnare som står på fast grund.
Kan bara gratulera pingstförsamlingen i övik till att KG trots mycket tackade ja till kallelsen.
Till lilajag:
Var finner du i NT att det står om vatten i samband med dopet mer än en gång?? Säg gärna till om du hittar det för det gör inte jag.
Mvh / Bodil
Skicka en kommentar