Ansvarig

I slutet av 1950-talet uttalade sig Dag Hammarskjöld om förhållandet mellan västerlandet och österlandet och pekade på att det inte alltid är så självklart med kommunikativ enkelhet:

Vi stöter här på vad som kanske är den allvarligaste av de svårigheter som måste övervinnas. Kan vi lösa problemet utan att, liksom när det gäller motsvarande vanskligheter i vårt personliga liv, så att säga växa ur det? Det största ansvaret vilar därvid på den förment starkare.

(Ur Att föra världens talan; Tal och uttalanden av Dag Hammarskjöld generalsekreterare i Förenta Nationerna 1953-1961 (s.184))

Något decennium tidigare hade Hammarskjöld i sina Vägmärken noterat en händelse med smärtsam utgång där en medmänniska undanhållits möjligheten till bättring. Hammarskjöld konstaterar då att felet alltid [är] den starkares.

Att som medmänniskor hjälpa varandra handlar om att ta ansvar. Och den starkare bär alltid ansvaret att ställa till rätta. Att ta ansvar är att växa. Sådan växt löser – enligt Hammarskjölds uttalade erfarenhet – både det ena och det andra problemet.

Vem som är den starkare och hur denne är starkare är svårt att enkelt svara på. Eller så är det inte svårare än att den som är beredd att ta ansvar är den starkare och därmed den som kan ställa till rätta.

Längtan efter harmoni, fred och tillit vilar därmed kanske till och med på den svaga, ty denna kan mycket väl vara stark tack var sin längtan. Och den längtans styrka är det vilket kan möta världen med nybyggda broar för kommunikation och samlevnad.