Fridens seger

Dag Hammarskjöld talade den 10 april 1953 till FN:s generalförsamling. Han sa då bland annat så här:

Vi tillhör olika trosbekännelser och åskådningar. Händelser och tankar som för en del av oss förblivit själva grundvalen för vår tro, är för andra endast främmande inslag i människans andliga arvedel. Men gemensamt för oss alla, och över alla övertygelser, står dock den sanning en svensk skald en gång uttryckte, då han sade att människans högsta bön gäller inte seger utan fred.

Skalden är Erik Axel Karlfeldt, som i dikten ”Hösthorn” skriver: ”den högsta av jordens böner / ropar ej på seger, men ber om fred”.

(Ur Att föra världens talan: Tal och uttalanden av Dag Hammarskjöld generalsekreterare i Förenta Nationerna 1953-1961 (s.57))

Det är något med förhållandet som uppstår då man sätter seger och fred intill varandra på det sätt som här görs, som skapar något spännande. I den enskilda människan tycks strävan efter seger vara stor. Att vara bäst, att synas mest, att vara snyggast, att nå längst, och så vidare är mångas ständiga strävan. Samtidigt är det som människan längtar efter lycka och harmoni i sitt inre. Tänk om det, vare sig i den enskilda människans liv eller i nationers strävanden, inte nås i första hand genom seger utan först och främst genom fred. Fred och frid med sig själv, med Gud, med varandra.

Vida perspektiv de öppnar, Hammarskjöld och Karlfeldt.