Stjärnan

I väntan på ett försenat kollektivt transportmedel kom jag häromdagen i samspråk med en dam. Hon fäste då min uppmärksamhet på en stjärna på himlen som till synes lyste starkare än de andra denna stjärnklara vintereftermiddag.

”Det måste vara den stjärnan som lyste över stallet när Jesus föddes”, säger hon helt naturligt. Och jag, jag kan inte annat än hålla med. För om inte annat påminner stjärnan oss om evangeliet om världens frälsare, och det är gott nog.

Jag tycker om det där vardagligt naturliga, då tron och dess tillämpning (är tro något annat än tillämpning?) blir en självklar del av vardagens vardaglighet. Tro är inget exklusivt som med försiktighet endast tas fram vid utvalda tillfälligheter, nej tro är ett sätt att förstå verkligheten. Och det är då en stjärna blir bärare av evangelium – precis som i evangeliet självt.