Människans belägenhet

I dimmorna av en tandvärk som får all tidigare upplevd tandvärk att blekna till ett intet söker jag distraktion med hjälp av poesi av Fredrik Lindström. En bok som jag oförhappandes kom över för en ringa slant.

Han har ju en sällsam förmåga att formulera sig, den gode Lindström, och någon omväg kring orden tar han knappast utan det är rakt på. Så pass att jag som läsare ibland nästan blir lite besvärad. Samtidigt – just därför – så pricksäker. Som när han skriver om den moderna människan och på så sätt beskriver det som jag brukar omtala som att vi skapat ett samhälle där människan inte klarar av att leva.

Moderna människor

Man måste förstås
ställa högre krav idag,
vara öppen för korrigeringar,
medge att vi inte alltid
fungerar tillfredsställande.

Om man ser problemen
finns det också
nästan alltid lösningar.
Moderna människor
måste vara positiva till
förändring.

Det kan inte vara
omöjligt att få folk
att skärpa sig lite,
att sluta stiga av
vid fel hållplats,
sluta slänga saker
huller om buller
i sina källarförråd,
sluta låta bli att
ta vara på tiden
när barnen är små.

Man kan inte bara
helt okritiskt låta folk
stå och slabba ner i
sina högintelligenta kök
och vara nöjda
när det går att få
det så mycket bättre.

Vi måste arbeta
hårt och målmedvetet,
förändra, förbättra, förädla,
bota depressioner och klaustrofobi,
läs- och skrivsvårigheter,
bacillskräck, blyghet, ångest,
spontan oönskad insomning
(narkolepsi), generande hårväxt
och vilja att
i offentliga sammanhang
skrika könsord rakt ut
(Tourettes syndrom).
Allt är möjligt att komma till rätta med
med dagens moderna kunskaper,
brinnande vulva, flygskräck.
(Det gäller bara att inte frestas
gå över på patientens sida,
de som blir rädda
när ett bråddjup
inte är ett bråddjup längre,
de som får för sig att det är
obehagligt att sitta
tio tusen meter upp i luften
och dricka kaffe
med homogeniserad
och pastöriserad mjölk.)

Man måste förstås
ställa högre krav idag.

Man måste försöka anpassa sig lite mer
till sin egen tid,
och dess utvecklade kvalitetstänkande,
inte sitta fast i sina begränsningar,
inte nöja sig med att bara vara människa.
Vara lite mångsidigare,
mer flexibel,
bättre lära sig
hantera konflikter,
samarbetssvårigheter,
dödsfall,
konjunkturförändringar,
besvikelser.

Man måste försöka.
Man måste göra
sitt allra bästa.

Och man måste
lära sig att bita ihop
och dölja den värsta
besvikelsen över att
nu när vi trodde
att vi faktiskt
nästan var framme,
när vi äntligen
skulle få ha det lite bra.

Då har vi insett att
det är vi själva som är
problemet.