Just nu

Jag vet ingenting. Så är livet och tillvaron just nu.

Just nu är ju inte ett tidsbegrepp i vanlig mening utan något som finns men som inte kan placeras separerat från det pågående. Ett nu kan aldrig vara då eller sedan. Det är alltid nu, utanför den mätbara tiden (om nu tiden finns och är mätbar).

Så att något är just nu blir på det sättet existentiellt. Och med den logik som därmed är skapad i detta nu blir min existens och mitt existerande ingenting. Eftersom jag ingenting vet.

Det är så det känns. Eller så det är.

Utan grepp och fason. En ständig väntan på ett sedan. Men inget annat finns än detta nu, just nu.