27 mars 2009

Frågan om meningen med livet

Läser i Dagen om frågor som studenter skulle vilja ställa till Gud. De fem mest frekventa frågorna är:

1. Varför finns lidandet om Gud är god?
2. Vad är meningen med livet?
3. Finns du?
4. Vad händer efter döden?
5. Varför syns du inte?
Rätt förutsägbart, det är de gamla vanliga frågorna, de som återkommer så fort det ordnas frågestund kring Gud och kristen tro. Intressanta och relevanta, javisst. Men med risk för att låta övermodig tycker jag själv att fyra av frågorna saknar intresse för mig personligen. Men det beror förmodligen bara på att jag just nu tycker mig kunna ge ett tillfredsställande svar på dem.

Annat är det då med frågan om vad som är meningen med livet. Den frågan förföljer mig, jag har inget svar att ge och jag är inte heller säker på att det finns ett svar.
Förmodligen började all denna ovisshet den dag för rätt många år sedan, då jag oväntat ställdes inför frågan om livets mening och förväntades snabbt ha ett svar på den. Jag hade inget svar. Inte då heller. Innan det tillfället kan jag inte minnas att frågan om livets mening varit relevant för mig. Möjligen märkligt, men jag tror faktiskt att det var så; livet kan levas utan svar på frågan om och i så fall hur det har en mening. Rationellt och självklart, på något sätt.

Frågan förföljer mig alltså, jag vill gärna hitta ett sätt att svara på den. Mest kanske därför att det tycks förväntas att man som kristen ska ha ett svar på just den frågan. Varför det egentligen?

Men jag har inget svar. Länge har jag försökt nöja med att livet självt är nog för att livet ska ha en mening och därmed vara meningsfullt. Men jag vet inte om det håller riktigt. Sedan vet jag nog egentligen inte vad som menas med ”mening”. Är det innehåll? Betydelse? Ärende? Jag vet inte och det gör ju frågan ännu mer svårbesvarad.

Nu kanske jag mest funderar kring om livet måste ha en mening. Och varför det i så fall måste ha en mening. Vilken skillnad för livet gör en mening med livet? Och för vem ska livet ha mening (med tanke på att frågan ställs till Gud)? Finns det en universell mening eller är den individuell? Och är det livet i sig eller människans liv som söker mening?

Ja, frågorna är nästan hur många som helst. De är ganska lätta att ställa, men jag är inte säker på att de är särskilt viktiga – eller så är de jätteviktiga. Om svaren är viktiga eller ej, det är en ännu svårare fråga att besvara.

2 kommentarer:

svintoflickan sa...

har först två dikter till dej..inte färska men ändå..

teater

jag såg männiksor runt omkring mig
undrande:var är min roll i denna pjäs?
Jag ville svara-Ni är alla Guds huvudpersoner
och er teater behöver ej få ett dåligt slut.
men feghet fick mig att bli en åskådare till en såpopera utan dess like..

jag bad till gud om en vacker replik
jag fick ett vackert namn som jag skrek ut
med tårar o glädje allt blev en succe
människorna trängdes för att få autograf
av en man som dött för dej..
Jesus Kristus Guds son

och nästa dikt:

framtiden

vad vill du med mitt liv
inte ska jag simma under ytan i all evighet
o nej!
en dag ska jag springa där på ängen
med rosor i min famn
Jag vet att du redan nu
samlar en bukett
åt mig
jag har 2 rosor
simmar varsamt upp mot ytan
tittar försiktigt åt höger
och kliver in i solen...


ja,de var dom..sen vill jag bara säga att de på sätt o vis känns skönt att även kristna kan undra över livets mening då jag ofta känner att jag måste veta livets mening..livets mening är Jesus liksom...å samma när jag undrar vad som är meningen med döden..
ja,då är de samma svar..
å så har jag svårt att känna ibland..
dock vore livet väldigt meningslöst utan Jesus..
ja,snurrigt men jag tror du förstår mina flummtankar..du känner ju mej.

kram till dej vännen!!

lilamonica sa...

svintoflickan: Tack för det fina du skrivit! Det ska jag ta vara på.