Anden som språket över alla gränser

Så är den då här, helgen för alla oss som fascineras av språket och då inte minst språket som kommunikation. Det som en gång hände i konsekvenserna av människornas olydnad i Babel upplöses på pingstdagen. Språkförbistringen övergår i gränsöverskridande kommunikation.

Är det inte just detta vi så ihärdigt söker i kyrkan idag: det begripliga språket. Språket med vilket vi kan förkunna evangeliet till människorna. Språket som kan göra det obegripliga begripligt. Språket som kan föra oss i kommunikation med dem som inte är vi.

Men så här i pingsttid dyker ändå frågan upp om vi inte är fel ute då vi söker detta. Inte så att det inte är viktigt att tala så människor kan förstå, utan för att det begripliga språket redan finns.

Det är ju så det berättas om den första pingstdagen (Apg 2). Den helige Ande föll över lärjungarna, de talade olika tungomål och alla förstod. Se där! Språket att kommunicera evangeliet med gavs genom den helige Ande. Och eftersom Anden föll en gång för alla borde det innebära att språket vi söker, uttryckssättet vi letar efter, redan finns där.

När vi i kyrkan idag söker ett enkelt språk att tala evangelium på – i motsats till religiöst språk som förväntas vara obegripligt – är vi kanske fel ute. Kanske är det inte ett nytt språk vi behöver utan en uppfyllelse av Anden – som ger språket som är begripligt.

Så varför lever vi kvar i Babel när det bara en andeuppfyllelse bort finns alla önskvärda kommunikationsmöjligheter. Ja, det kan man verkligen undra. Må Guds egen Ande upplysa och uppfylla vår ande!